Nya metoder inom kärlkirurgi räddar liv

Kroppspulsåderbråck är en tyst sjukdom som inte visar några försymptom. Om bråcket i pulsådern brister skapas en stor inre blödning vilket är livshotande. Sjukdomen är en av de främsta orsakerna till död hos äldre personer men kan även drabba yngre.

Kevin Mani, överläkare och adjungerad professor i kärlkirurgi, har tillsammans med sin forskargrupp vidareutvecklat operationstekniker inom aortakirurgi, till exempel laserteknik och minimalinvasiv kirurgi. Det är en metod som innebär att man går in i kärlsystemet via en pulsåder i ljumsken för att förstärka kärlen i kroppspulsådern. Det är stor skillnad mot en klassisk öppen operation genom buken och bröstkorgen där även kärlen behöver stängas av.

– Idag kan vi behandla väldigt avancerade sjukdomar, berättar Kevin Mani. Det är allra farligast att operera kärlen nära hjärtat eller kärlen till hjärnan vid aortabågen och det klarar vi nu att göra med minimalinvasiva metoder, via små snitt i ljumsken. Den utvecklingen har skett under de senaste fem åren. Innan var operationer på kroppspulsådern för farligt på patienter i 75 års-åldern. Nu är var fjärde patient över 80 år och kan få leva många år till.

– Som kirurg kan det vara ångestskapande att operera en ung patient med 20 procent risk att få riktigt allvarligt livshotande komplikationer. Idag har målet med att minska risken med operationer till betydligt lägre nivåer verkligen uppnåtts. Det är en lättnad både för patient, anhöriga och för oss kirurger – och en enorm utveckling i sig.

Individanpassad behandling

Centre of Excellence inom aortasjukdom drivs av Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset. Här erbjuds patienter individanpassad behandling genom multidisciplinär samverkan.

– Vi har även ett pågående internationellt registerarbete vid centret, fortsätter Kevin Mani. Det är ett samarbete med 13 länder för att analysera data och utvärdera resultatet av alla operationer med nya tekniker. Kunskapen har ett betydande värde – vi kan bättre och bättre förutsäga vilka patienter som kan ha vinst av ett ingrepp, lite som att ha tillgång till en kristallkula inför kirurgi.

Forskargruppen för kärlkirurgi består av ett stort nätverk med både kliniska och prekliniska forskare. Bland annat finns ett globalt samverkansprogram, Uppsala Aortic Fellowship där läkare från Asien, Europa, Nya Zeeland och USA fått utbildning om operationsmetoderna i Uppsala och bidragit i olika forskningsprojekt.

– Aortic fellowship-programmet är väldigt berikande och dynamiskt för vårt team, säger Kevin Mani. Vi lär upp yngre forskare kliniskt och forskningsmässigt och de bidrar med sina erfarenheter från olika delar av världen.

– Vi har även flertal spännande projekt på gång tillsammans med Dick Wågsäter, professor vid institutionen för medicinsk cellbiologi. Målet är att hitta en medicinsk behandling och ett läkemedel som kan stoppa tillväxten av kroppspulsåderbråck och förhindra att det spricker. Då skulle patienterna slippa utsättas för operation i framtiden.

Givande patientmöten

I närmaste framtiden finns förhoppning om att utveckla skonsammare sätt att behandla patienterna. En utmaning är att ha patientspecifika implantat vid akutsituation. Det behövs även ett navigationssystem oberoende av röntgenstrålar för att skydda patient och vårdpersonal mot skadlig röntgenstrålning.

– Jag tror att vi kan ha det tillgängligt redan inom fem år, säger Kevin Mani. Det mest inspirerande i mitt jobb som kliniskt aktiv forskare är mötet med patienterna, och att utveckla nya och mer effektiva behandlingstekniker för att hjälpa dem. Det är ett privilegium att få möta och försöka hjälpa människor i så allvarliga situationer både på kliniken och i forskningen.

– Mötena inom forskargruppen är också viktiga. Både kirurgi och forskning som vi jobbar med är team-arbeten. Att vi samstämmigt försöker lösa problem och att se hur de yngre kollegorna utvecklas och blir självständiga kliniker och forskare är oerhört givande, avslutar Kevin Mani.

Cecilia Yates